Rakas, onneks sä oot siinä

Denna alldeles, alldeles underbara låt kommer att spelas på mitt bröllop, det lovar jag! Har snyftat till den nu i 3 dagar, lyckosnyftningar för att den är så fin o för att jag är så lycklig i min livssituation just nu. Allt går som på räls... och gradun som jag angstat över här i bloggen är klar för länge sen och ett jobb har jag också! ... och en underbar pojkvän som "saa mut tuntemaan että mä kelpaan". Får man vara såhär lycklig?

Enda kruxet med låten är att den är på finska... men det gör inte så mycket då orden är så vackra, kompositionen och melodin fantastisk. Den har ett så härligt och lyckligt budskap. Jag blir så glad när jag tänker på hur många det finns där ute som faktiskt är lyckligt gifta och lyckligt kära.

Tuulimyllyjä vastaan
täällä taistellaan
Viima hiuksissa viipyy
hetken vaan
Toiset nuorena nukkuu
joskus se pelko uniin kulkeutuu
Sitten sinä oot siinä
silität mun hikistä päätä
joku taika sulla on sillä:

Sinä vain, sinä vain
saat mut luottamaan
meillä on aikaa

Sinä vain, sinä vain, sinä vain
saat mut tuntemaan että mä kelpaan

Kun pyryttää ja pajutkin taipuu
kinosten alle hautautuu.
Täytyy olla lujasta luusta
että selviytyy.

Hangen alla paine kasvaa
kestänkö sen mitä vaaditaan
Rakas, onneks sä oot siinä
silität mun hikistä päätä
joku taika sulla on sillä:

Sinä vain, sinä vain
saat mut luottamaan
meillä on aikaa

Sinä vain, sinä vain, sinä vain
saat mut taistelemaan
tuulimyllyjä vastaan.

True love

Fan vad duktig jag har varit. Jag hämtade mina inbundna gradun från tryckeriet idag. Tre vackra exemplar i fejk-läder med mitt namn på ryggen. Dom var precis sådana som jag drömt om från dag 1 då jag började med gradun. Så vackra att jag inte kan släppa dom med blicken. Tänker smeka dom nonstop i några veckor nu & sova med dom i sängen. True love.

Neejj

När ska jag vakna upp och vara glad nästa gång?
När kommer jag att vakna och tänka "Aah, en ny dag" och vara glad över att ha en hel dag i mitt liv framför mig? Vakna och vara helt okej med det?

Det jag tänker när jag vaknar är "Neej!!"
"Nej" är seriöst det första jag tänker. Det andra är "Vill inte". Jag vill inte vakna och jag vill inte gå igenom dagen med allt vad det innebär av ilska, frustration, rädsla, besvikelser, stress, panik och skit.

Jag hatar gradu. Jag har aldrig upplevt något värre i hela mitt liv.

Hata gradu. Hata, hata HATA gradu.

Hur kan folk tycka om att skriva gradu?? Hur täcks nån leende säga åt mej:

"-Neej, men jag tycker det är jätteroligt att skriva gradu. Verkligen! Och intressant, och lärorikt. Jag har 80 sidor skrivna, men det blir nog ännu lite till."

Vittu skjut mej. Vem i f***an skriver MER än man måst?? I don't get it. Varför skriver nån 80 sidor då det räcker med 60?? 20 sidor extra bara sådär för skojs skull eller? För att det är så himla skoj?

Varje sida jag skriver är framtryckt med vånda, milt sagt. Jag borde fan få en pokal för varje sida jag skriver. Gradun tar all min energi och min livsglädje. Suger ut precis allt.

:'(

Blooper 2

Dagens blooper kom inte från mig denhär gången, utan från en kund på jobbet. Hon kommer framspringande till informationsdisken, röd i ansiktet o säger att ööhh, de har hänt en lite pinsam grej... Sen förklarar hon att hon ryckt i nödtråden på inva-wc:n då hon trodde det var spolen så nu blinkar röda lampor och det tjuter i nödsignalen... Haha, dra i snöret för att spola, who does that? Tilläggas kan att inva-wc:n är modern, men spolas på helt vanligt sätt... Blev att ringa till säkerhetsgubben för att få av tjutandet.

Lugn o ro i biblioteket minsann! =)

Du o jag under täcket, baby

Är det länge sen jag fick eller, då jag sitter o blir kåt av äckligt-sången...? Haha. Älskling, kom hem!!
ps. undrar vad hon hämtade på vinden? =)

Åldersångest

Om ungefär 2 månader fyller jag 26. Igår slog mig åldersångesten som en blixt från klar himmel. När jag vaknade i morse såg jag alldeles för jävlig ut med röda och enormt uppsvällda ögonlock. Så blir det om man gråter nonstop i 6 timmar.

Min åldersångest tror jag beror på följande:

- Att min sambo är 2,8 år yngre och jag skulle vilja vara lika ung som honom.
- Att jag ångrar att jag tog ett mellanår. Jag borde ha varit smart och gjort mig färdig så snabbt som möjligt så att jag skulle ha råd med hus o barn o bil NU.
- Att jag som 26-åring borde ha en karriär redan. Borde ha varit ute i arbetslivet i åtminstone 2 år.
- Att jag är så blyg för min ålder. Jag är blyg som en högstadieelev.
- Att jag känner att jag inte lever upp till min ålder. Jag ser inte ut som 26, jag är inte så erfaren i arbetslivet som man borde vara i den här åldern, jag har inte min examen färdig och jag SER verkligen inte ut som 26.


På tal om utseende. Jag har alltid varit en sån som ser ut att vara 4-5 år yngre än jag är. Vilket inte var så kul i högstadiet och gymnasiet. Nu har jag vant mig vid det och kan oftast vara ganska nöjd över att folk tror att jag är 20. Men jag har blivit rädd att jag plötsligt ska börja se skitgammal ut, att det liksom ska slå tillbaka med jätteslag och jag plötsligt blir superrynkig och slapp i huden. Att Gud tycker att nä nu har hon fått sin fair share of youth nu får det vara nog. Allt på en gång bara.

Jag trodde att jag aldrig skulle få sån åldersångest som jag hade igår. Jag borde ju vara stolt över mig själv. Har ju tagit körkort, får en examen inom några månader och börjar JOBBA!! ...om jag får nåt jobb vill säga. Är sambo men mitt livs kärlek, förlovning är på kommande, bebis på  kommande om några år... Vad krisar jag för??! När jag är 30 kommer jag att ha både barn, bil, vara gift och hela faderullan. Ska skärpa mig nu och vara glad för det jag har och var jag är i livet. Jag har ju det häftigaste framför mig.
 

Babyfeber

Varför skaffar alla jag känner barn?
Okej, alla jag känner skaffar inte barn.
Ingen jag känner har barn egentligen. 

Men jag läser så många mamma- och gravidbloggar att det känns som att hela världen väntar barn. Jag vill så mycket ha en liten en. För några dagar sedan började jag gråta bara av tanken att ha en egen bebis en dag. Ååå.... tänk! Men det går nog inte riktigt ännu. Måste laga gradun färdigt först. Hinna jobba lite. Och pojkvännen måste komma längre i studierna. Och en massa annat måste hända före.

Men att bara ha babyfeber är ganska härligt det också. I väntan på något gott liksom. Och jag ser ju inte precis fram emot att vara gravid. Eller föda för den delen. Det är tiden efter jag längtar efter. Livet med egna barn. I väntan på det ser jag längtansfullt på andras bebisar. Och hoppas att p-pillrena ska feila. 

Nyfödda prinsessan

Åå, ögonen tåras och klumpen i halsen är där då jag ser Daniel prata för pressen om att hans fru fött ett barn. Helt fantastiskt med barnfödslar och lyckliga nyblivna föräldrar. Samtidigt skäms jag lite över att lägga mig i, föräldrarna borde få ha stunden för sig själva.

Otroligt att hovet inte unnar Daniel att vara ifred med sin familj utan istället måste klä upp sig och prata för pressen några timmar efter födseln, tycker nog dom hade kunnat låta det vänta en dag eller två... nån annan hade ju kunnat berätta. Undrar verkligen vad dom ser för nytta med att Daniel måste bryta upp och gå och prata. Folk skulle nog ha förstått om de ville vara ifred. Ja, förutom aftonbladet då förstås.

Tänk den personal som förlöste Victoria, ganska coolt jobb... och vilken press på den barnmorskan om något skulle ha gått fel. 

Blooper

Haha, blir man virrig i huvudet av att jobba på många språk eller?? Betjänade just en kund på engelska och när han gick och sa "thank you" skulle jag säga "bye, bye" men fick bara ur mig "thank, thank!" Hahha, skulle jag inte sitta i ett tyst bibliotek skulle jag skratta högt åt mig själv!

Hela världen är så underbar!!

Vaknade klockan 8 i morse och blev så glad av att det var ljust ute! Har aldrig förr om åren brytt mig om såna saker eller förstått dom som klagat, bara tyckt att "Vadå, jamen tänd lampan då, och det finns ju gatubelysning". Det här är första året jag verkligen lidit av vintermörkret och det har känts konstigt. Jag undrar om jag kommer att göra det varje vinter från och med nu. Kanske jag håller på att bli gammal (läs: mogen). Men idag var det annorlunda, ljus i luften!

När man vaknar så här glad borde man veta vad det är som gjort en så glad. Och sedan se till att göra det varje dag. Men jag tror att det har att göra med:

- ljuset
- gradun som går framåt
- pepp-mailet jag fick av en kompis långt borta
- forestfruit te med mjölk i
- min pojkvän som ligger och sussar sött
- hundvalpen jag fick gosa med igår

Konstiga kärleksförklaringar

Fick ett alla hjärtansdags-kort av en kompis jag träffar väldigt sällan. Jag tycker hon pratar för mycket, borde gå ner i vikt, är självkoncentrerad och lat (hon lever på bidrag). Hon tar för sig mycket. Jag har dessutom svårt att prata med henne eftersom jag inte får prata mitt modersmål. Å andra sidan är hon intelligent, givmild och självständig.

Nåja, nu fick jag i alla fall ett alla hjärtansdags-kort, skickat på posten, där hon skriver att vår vänskap är det finaste hon vet, att jag gör hennes liv perfekt och att hon funderar på vår vänskap varje dag. Weird hur man kan känna så olika. 

Ett år sen sist

...jag skrev här.