Babyfeber

Varför skaffar alla jag känner barn?
Okej, alla jag känner skaffar inte barn.
Ingen jag känner har barn egentligen. 

Men jag läser så många mamma- och gravidbloggar att det känns som att hela världen väntar barn. Jag vill så mycket ha en liten en. För några dagar sedan började jag gråta bara av tanken att ha en egen bebis en dag. Ååå.... tänk! Men det går nog inte riktigt ännu. Måste laga gradun färdigt först. Hinna jobba lite. Och pojkvännen måste komma längre i studierna. Och en massa annat måste hända före.

Men att bara ha babyfeber är ganska härligt det också. I väntan på något gott liksom. Och jag ser ju inte precis fram emot att vara gravid. Eller föda för den delen. Det är tiden efter jag längtar efter. Livet med egna barn. I väntan på det ser jag längtansfullt på andras bebisar. Och hoppas att p-pillrena ska feila. 

Nyfödda prinsessan

Åå, ögonen tåras och klumpen i halsen är där då jag ser Daniel prata för pressen om att hans fru fött ett barn. Helt fantastiskt med barnfödslar och lyckliga nyblivna föräldrar. Samtidigt skäms jag lite över att lägga mig i, föräldrarna borde få ha stunden för sig själva.

Otroligt att hovet inte unnar Daniel att vara ifred med sin familj utan istället måste klä upp sig och prata för pressen några timmar efter födseln, tycker nog dom hade kunnat låta det vänta en dag eller två... nån annan hade ju kunnat berätta. Undrar verkligen vad dom ser för nytta med att Daniel måste bryta upp och gå och prata. Folk skulle nog ha förstått om de ville vara ifred. Ja, förutom aftonbladet då förstås.

Tänk den personal som förlöste Victoria, ganska coolt jobb... och vilken press på den barnmorskan om något skulle ha gått fel. 

Blooper

Haha, blir man virrig i huvudet av att jobba på många språk eller?? Betjänade just en kund på engelska och när han gick och sa "thank you" skulle jag säga "bye, bye" men fick bara ur mig "thank, thank!" Hahha, skulle jag inte sitta i ett tyst bibliotek skulle jag skratta högt åt mig själv!

Hela världen är så underbar!!

Vaknade klockan 8 i morse och blev så glad av att det var ljust ute! Har aldrig förr om åren brytt mig om såna saker eller förstått dom som klagat, bara tyckt att "Vadå, jamen tänd lampan då, och det finns ju gatubelysning". Det här är första året jag verkligen lidit av vintermörkret och det har känts konstigt. Jag undrar om jag kommer att göra det varje vinter från och med nu. Kanske jag håller på att bli gammal (läs: mogen). Men idag var det annorlunda, ljus i luften!

När man vaknar så här glad borde man veta vad det är som gjort en så glad. Och sedan se till att göra det varje dag. Men jag tror att det har att göra med:

- ljuset
- gradun som går framåt
- pepp-mailet jag fick av en kompis långt borta
- forestfruit te med mjölk i
- min pojkvän som ligger och sussar sött
- hundvalpen jag fick gosa med igår

Konstiga kärleksförklaringar

Fick ett alla hjärtansdags-kort av en kompis jag träffar väldigt sällan. Jag tycker hon pratar för mycket, borde gå ner i vikt, är självkoncentrerad och lat (hon lever på bidrag). Hon tar för sig mycket. Jag har dessutom svårt att prata med henne eftersom jag inte får prata mitt modersmål. Å andra sidan är hon intelligent, givmild och självständig.

Nåja, nu fick jag i alla fall ett alla hjärtansdags-kort, skickat på posten, där hon skriver att vår vänskap är det finaste hon vet, att jag gör hennes liv perfekt och att hon funderar på vår vänskap varje dag. Weird hur man kan känna så olika. 

Ett år sen sist

...jag skrev här.