Varför skaffar alla jag känner barn?
Okej, alla jag känner skaffar inte barn.
Ingen jag känner har barn egentligen.
Men jag läser så många mamma- och gravidbloggar att det känns som att hela världen väntar barn. Jag vill så mycket ha en liten en. För några dagar sedan började jag gråta bara av tanken att ha en egen bebis en dag. Ååå.... tänk! Men det går nog inte riktigt ännu. Måste laga gradun färdigt först. Hinna jobba lite. Och pojkvännen måste komma längre i studierna. Och en massa annat måste hända före.
Men att bara ha babyfeber är ganska härligt det också. I väntan på något gott liksom. Och jag ser ju inte precis fram emot att vara gravid. Eller föda för den delen. Det är tiden efter jag längtar efter. Livet med egna barn. I väntan på det ser jag längtansfullt på andras bebisar. Och hoppas att p-pillrena ska feila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar